HISTORIK Del 1: 1945-1984In English
  Efter det att Batman gjort braksuccé i USA 1939, då under namnet The Batman, i Detective Comics och 1940 fått en egen tidning så dröjde det till 1945 innan han satte sin fot på svensk mark. Denna urpremiär ägde rum i Veckans Äventyr (VÄ) 3/45 (fd. Jules Verne Magasinet, JVM), där även Stålmannen och Karl-Alfred huserade. Avsnitten hade inga egentliga titlar, men den första Läderlappen-serien i Sverige heter enligt Batman: The Sunday Classics "Liquid Gold" (inte 100% säkert, men inget talar emot det).

SKAPARFAKTA Mannen bakom Batman är tecknaren Bob Kane (1915-98) och det är han som brukar anges som Batmans skapare. Även författaren Bill Finger (1914-74) var tidigt med och formade fram vår hjälte.

  I Veckans Äventyr var han sedan med i varje nummer med ett uppslag i svart/vitt fram till 1947 då tidningen lades ner. De serier som fanns med var amerikanska söndagsserier. Dessa hade egentligen en helsida i de amerikanska seriebilagorna, men för att få plats på ett uppslag i JVM/VÄ så klipptes och klistades det en del på den svenska redaktionen (denna metod stod sig länge även i den vanliga tidningen, åtminstone vad gäller omslag). Veckans Äventyr var egentligen ingen serietidning, utan var ursprungligen en tidning för Sci-Fi noveller av olika slag för att mot slutet innehålla mest sportberättelser.

  1950 så blev det för första gången en hel tidning ägnades åt vår läderlapp. Det blev i form av en engångspublikation, närmare bestämt en häftad trycksak på 68 sidor i svart-vitt med gröna och röda detaljer. Omslaget ses här till höger. Utgåvan från 1950 gavs ut av Stålmannens Förlag¹, men den verkliga satsningen ett år senare stod Centerförlaget (CF) för, som några år tidigare börjat ge ut bl.a. Stålmannen och Seriemagasinet. Första numret av Läderlappen och Robin såldes i 50.000 exemplar, vilket kan jämföras med Kalle Ankas premiärnummer från 1948, som hade ungefär samma upplaga. Åren kring 1950 anses vara toppen i svensk seriehistoria: 1953 såldes 25,1 miljoner serietidningar! Det är 3,5 serietidningar per person och år!

FÖRLAGSFAKTA Centerförlaget, tidigare Press & Publicity, var ett av de största under 50- och 60-talen. Gick i konkurs 1969 och de flesta titlarna delades upp mellan Semic och Williams. Hade till skillnad från de flesta andra förlag ett eget tryckeri, AB Rotopress.

  Bortsett från några formatförändringar 1963 och 1964 så hände just inget med tidningen under de kommande tjugo(!) åren. Läderlappen och Robin gjorde sitt första framträdande i Gigant 1/65 (tidningen startade 1963) och Läderlappen sågs därefter i tidningen konstant fram till 1983, då tidningen till viss del bytte inriktning och de gamla hjältarna fick nöja sig med enstaka framträdanden.
  1966 kom både första filmen och sedan en tv-serie med samma skådespelare. Men det får du läsa mer om på FILMER.

FÖRLAGSFAKTA Williams Förlag var ett bolag ägt av amr. Warner Bros, och tog 1969 över flertalet av CF:s titlar. Gav sedan tidigare ut bl.a. Pellefant, Tarzan och Svenska MAD. Förlaget köptes av Bonnier 1975. Här ses logotypen av årgång 1973.

  Gigant hade fått det redan 1969, och i nummer 4/70 kom så färgen även till Läderlappen. Man kan misstänka att det berodde på nya direktiv från nya förlaget, Williams, som tagit över Läderlappen, Gigant, Stålmannen m.fl. ett knappt år tidigare.

  Eftersom utgivningen följde den amerikanska rätt hyfsat (med serier från både Batman, Detective Comics, Brave and the Bold mfl.) så innebar det också att under 70-talet så utspelade sig de nya äventyren utan Robin då han åkt bort för att studera (detta skedde i nr 8/70). Men precis som i USA så hade Robin sina egna små eskapader på Hudsons universitet med omnejd och dessutom så kördes en del gamla serier, som betecknades som Läderlappenklassiker. En av dessa serier var det sista av Läderlappens soloäventyr från 1940 (tecknat av Bob Kane givetvis), och detta går nu att läsa i nummer 1/75.
  Bland tecknarna började nu senare välkända namn dyka upp, t.ex. Neal Adams och Jim Aparo, men icke att förringa är väl Irv Novicks, Dick Giordanos och Denny O'Neils insatser som faktiskt började innan de två tidigare. Detta blev dock inte helt uppenbart för läsarna då det dröjde ända till nr 5/74 innan tecknare och författare började skrivas ut i tidningen.

  I slutet av 70-talet började försäljningssiffrorna dala för Läderlappen. För att locka fler läsare så ökade man sidantalet från 36 till 52, med start från nummer 1/79, men färgen fick stryka på foten för att man skulle kunna hålla priset på samma nivå som tidigare. Om knepet lyckades eller inte förtäljer inte historien, men från nummer 9/80 så var färgen tillbaka och man återgick till 36 sidor. Man kan ju misstänka att det gick sådär fortsättningsvis också, eftersom 1982 så slogs tidningen ihop med Stålmannen och Rymdens Hjältar och bildade Supermagasinet. Tidningen blandas ganska lätt ihop med Stålmannen eftersom hans namn är det mest framträdande på omslaget.
  Denna nya tidning gavs under första året ut varannan vecka, 26 nr/år, mot de tre tidigare tidningarnas totala 33 nr/år, men året därpå halverades utgivningstakten. Konceptet lyckades dock inte, utan 1984 bytte tidningen namn till Stålmannen och Läderlappen blev utan tidning. En handfull äventyr gick i Gigant och i Stålmannen under 1984 men sedan var det stopp.

Läs fortsättning på historiken i del 2.

---

¹ Om Centerförlaget och Stålmannens Förlag hade några band emellan sig vet jag inte, men det skall undersökas. Tidigare uppgifter om att Stålmannens Förlag inte gav ut Stålmannen har nu strukits, det står nämligen i gamla nummer i redaktionsrutan att Stålmannens förlag ger ut tidningen. Detta nämns dock inte i Seriekatalogen.